Ingen mer ...

Baldacci för mig. Har kämpat mig igenom de nästan 500 sidorna i boken Mörkläggningen. Den var bitvis spännande. Men alltför, alltför rörig. Jag hängde inte med bland alla karaktärer. Där fanns Decker (huvudperson), Jamison, Kelly, Southern, Harper, Ames, Stuart, McClellan, Blå, Caroline, Liz, Swanson, Purdy, Dawson, Hugh, Shane, Cramer (hon var död redan i början av boken), Parker, Robie med flera, med flera. 

En stor skara av dem dog vartefter. Alltid våldsamt. Självmord. Sprängda i luften. 

Nej - den boken var nog skriven för att bli actionfilm. Den genre som jag aldrig intresserat mig för.

So, goodbye David Baldacci.

Nu tar jag itu med en Smirnoff istället. 

Millenniumserien var jag hängiven. I alla fall originalet av Stieg Larsson.

Den där Lagercrantz, som tog vid, blev inte något för mig av någon anledning. 

Och nu blir det som sagt, en´ Smirnoffs Karin som fått axla ansvaret för Lisbeth Salanders och Mikael Blomkvists vidare äventyr. Om nu Mikael ens är med i Havsörnens skrik. (Jo, det är han, ser jag redan av omslagsfliken.) Jag har ju läst Karin Smirnoffs böcker om bror och mor och ner och hem. Speciella vad gäller språk.

Hur nu detta kan användas i den här spänningsromanen återstår att se.

 *****