Pandemin ställer till det. Dock inte bokstavligen som sjukdom för oss. Men på olika områden och på många sätt har vi fått anpassa oss. I två år har detta tillstånd varat. Vi som varit vana att resa, har blivit hemma. En form av lockdown kan man tycka.
Nu har vi krig i Europa. Det var det absolut sista vi behövde. Och spirande planer får läggas på hyllan.
I många år har vi varit ett kompisgäng som haft som "tradition" att åka skidor i Finlands bästa utförsåkningsort Levi. Oftast har jag fått uppdraget att fixa något trevligt boende för minst sex personer.
I år var det inte lätt. Förmodligen har många varit sugna redan tidigt och försäkrat sig om sin vistelse. Jag kan erkänna att jag var lite sen i starten. Men häromdagen fick jag ett bra alternativ. Men innan jag bokade var jag tvungen att förankra hos de som skulle följa med.
Nu är planerna skrinlagda. Och jag måste säga att jag kanske lutade åt de hållet själv. Två av kompisarna sa ungefär: - Nej, jag vill nog hålla mig inom Sveriges gränser ett tag framåt.
En tredje drog på svaret och jag förstod vad hon menade.
Så det blir inget med det.
Som lök på laxen, den här gången rutten lök, kom bränslepriserna. Det är 40 mil enkel väl till Levi. Ca 2000 spänn för bara bränsle känns inte kul. (Säger jag, som är miljöaktiv.) Bil är enda alternativet, om man inte vill flyga till Stockholm, eller Helsingfors för att därifrån flyga till den närmaste flygplatsen Kittilä. Ses inte som ett alternativ. Idag kostar diesel 27 kronor per liter. Vem vet hur mycket den stigit fram till veckan före påsk, som var den tänkta?
Så nu blir det att tänka om.
Det är tur man är van att allt verkar lite uppochner. Men det börjar bli lite knepigt ... Bortskämd som man är.
*****
Det låter som synnerligen vettiga beslut. Både när det gäller var man bör befinna sig och med tanke på de ofattbara bränslepriserna.
SvaraRaderaPrecis som under pandemin är det dock fortfarande många som obekymrat tänker sig att resa på solsemester. Med småbarn och allt. Helst till oligarkernas riviera förstås och till NATO-länder man tror är ”fredade”?
Min mamma, född 1925 och med hela andra världskriget i färskt minne tillbringade hela sin ungdomstid, över sex år, inlåst i Sverige och utan att kunna resa någonstans. Hon och hela hennes generation beklagade sig aldrig över det, varken då eller nu.
@ Monet
SvaraRaderaMen inom Norden och med syfte utomhusaktiviteter tycker jag skulle vara "säkert". Men då vaknade Putin. Grrrr!
(Men kommentera var inga problem nu?)
Vi reser till Berlin om mindre än en månad. Tvekade lite när Putin drog igång, men vi åker ändå. Är jag orolig? Nej. Det blir som det blir. Trist för er med den inställda skidåkningen. Hopefully kommer det fler möjligheter. Fler år. Förhoppningsvis.
SvaraRadera@ Elisabet
SvaraRaderaVi söker andra alternativ på närmare håll. Vi får se hur det går.
Din blogg kommer upp i olika format för mig. Som en ”bloggersida” ser den ut som tidigare med en kommentarsruta där mitt alias Monet r4dan är förkryssat som svarsalternativ och då går det nu att kommentera. För det mesta ser din sida numera helt annorlunda ut dock och då går det inte!
SvaraRaderaBetr utlandsresor i nuläget bokar nu våra vänner bort sina inplanerade av samma skäl som du. Vi som är födda under andra världskriget och uppvuxna under kalla kriget tar det här på annat allvar verkar det som. Vi vet hur snabbt och oberäkneligt det kan hända och bara tanken på att bli fastlåst utanför egna landets gränser i en krigssituation räcker för att avboka. Vi skulle åkt ner till dotter i Nice men är avrådda, en väninna har bokat bort en medelhavskryssning för ”vem vill bli fast i Italien när tredje världskriget bryter ut?”
Och vi är varken alarmistiska eller räddhågsna. Realistiska skulle jag säga. Och vi kan vänta…
Bert: tänk, att det är ungefär lika långt härifrån till Berlin, som från er till Levi!
SvaraRaderaOch det skiljer bara fyra mil mellan Upplands Väsby och Stensjö, som Stensjö till Berlin.
Trots el-bil, tar vi flyget. Det tar 1 timme.
@ Monet
SvaraRaderaÄr det olika upplägg på mobilen och datorn, kanske.
@ Elisabet
SvaraRaderaBerlin är trevligt. Var ska ni bo?
Lev medan du lever är mitt motto, hur kul kan det vara att sitta i en glasbur ... När det gäller det omtalade viruset har ni antagligen ett eget immunförsvar mot det, för troligen är vaccinets försvagat. Tänkte på att ni var på författarkväll och antar utan munskydd, ja ett sånt tillfälle är som gjort för smittspridning men ni överlevde. Och ni kan ju också ha haft några varianter som ni ej märkt.
SvaraRaderaDet var det.
Sen tänker jag om jag förstått rätt att ni inte har barn som ska ärva så lev på. Den där skidorten ändå blir nog inte avskuren, så snabbt förflyttar sig nog inte djävulen utan tar annat före. Även om just idag har hoten ökat. Men ska man sitta och vänta på döden? Ingen nu levande om det blir världskrig har någon som helst erfarenhet av den extrema ondskan och helvetet. Sen kan man ha upplevt både första och andra världskriget och i ett neutralt land och på det spanska sjukan, min far var med om allt och tog det pö om pö, ingen blev sjuk, ingen dog. De var åtta syskon med superduktiga föräldrar som var mycket medicinskt kunniga. Under spanskan bestämde kyrkoherden att alla barn skulle ha hemundervisning och det gick suveränt, de var ett par syskon som hade skolåldern inne. Under andra världskriget var far inkallad och jag läst alla brev. Han var vid gott mod. Vi är otroligt balanserade och det gått i arv. Men jag har en hysterisk specialistläkarkompis som också sitter i glasbur. Och blir väldigt inkonsekvent ibland så jag tänker på det och tänker så mycket djupare. Ja så kan det vara, lev livet och gläds åt stugan så länge den står upprätt i skogen.
Och kanske du hittar nån ort lite närmare.
Här landar skidglada/galna nyss från Österrike, lite tidigare var de i Frankrike, allt gått fint och ja de var i svenska fjällen med och nu kanske det blir andra utflykter i landet.
@ Monica
SvaraRaderaHär var det nog inte covid som spökade. Det var en annan sjukdom.
Covid är förstås aktuellt för alla jordens invånare i både fred och krig. Igår registrerades i lilla Sverige 144 döda i covid men en världslig sak kanske FHM anser, är ju 70+ som dör och det ska informeras knapphändigt om sådana saker numera.
SvaraRaderaSen gör människor olika resor, nu från Akademiska sjukhuset reser läkare och sjuksköterskor rakt in i helvetet, inte rädda men försiktiga med erfarenheter från många krigshärdar.
Andra gör andra resetrippar och förändring kan förstås ske väldigt snabbt i detta vansinne.
Ingen vet, kriget i ett land som nu krossas behöver ju inte bli avslutat innan nästa drabbas. Men vi måste ju ändå leva så länge ...
Monica: jag förstår att svaret var till Bert, men jag säger det ändå: tack för en oerhört upplyftande och livsbejakande kommentar!
SvaraRaderaBert: vi bor oerhört enkelt (läs: billigt) i forna Östberlin, i Prenzlaurberg. "Transit loft" heter hotellet.
SvaraRaderaKatastrofbefriad lyckliga Sverige. Lycklig den som inte vet
SvaraRadera