fredag, mars 11, 2022

Sitter i ...

.. TV-soffan och känner mig plötsligt iakttagen. Slänger en blick ut genom fönstret. Och där på balkongräcket, 3 meter från mig ser jag två gula ögon. En lappuggla sitter och tittar på oss!

Men inte ville den bli fotad. Så fort jag hade mobilen i darriga händer, vände den ryggen till. Jag knackade på fönstret för att få den att snurra huvudet 180 grader (De kan ju det.), men den brydde sig inte, och snart seglade den iväg på breda vingar.

Sällsamt möte.

Tyvärr kom ju också en del reflexer från rummet också med i bild.

*****

6 kommentarer:

Elisabet. sa...

Ja, jag skriver det här också: fantastiskt att få vara med om detta!

Bert Bodin sa...

@ Elisabet

Lappugglan känns som ett väsen.

Monica sa...

Vad intressant! Det är något speciellt med ugglor och den ville tydligen hälsa på er.

Bert Bodin sa...

@ Monica

Den har besökt oss oregelbundet, men aldrig suttit på vår balkong vad jag vet.

thord wiman sa...

Jodu, rafflande värre bo i skogen där märkliga ting kan tima, fast just denna din beskrivna tilldragelse är ju bara övermärklig.
Häftig fågelupplevelse från ett rumsperspektiv!

Får någon liten skön vibb à la "Fablernas värld" och den kvalitativt upplysande Tv serien "Från A till Ö" med de två suveränerna Birgitta Andersson och Bert-Åke Warg. Finns kvar att nostalgiskt njutningsfullt beskåda på SVT play, lika sevärt nu som då (1974-75).

Hen (sorkspecialisten) ville väl bara väl, knäppa supportande med näbben och tacka dig för välnärda och synnerligen smaskiga gnagare på det (eller under den) din fågelrestaurang indirekt bjudit på under i övrigt snåla och långa vintermånader.

Och en fotodokumentation med reflexer är en god borgen att ha i sammanhanget om nu någon klentrogen stare skulle hemfalla/inta en betvivlande attityd.

Lappugglans revirrop har jag hört blott en gång stående på skidor i en månupplyst skog i Ångermanlands inland på 90-talet och det är ett mäktigt pumpande, hoande i natten som når, kryper långt långt in under skinnet. Både lite skrämmande (om ursprunget är okänt) men mest ändå fascinerande.
Hört den?

Och angående "snurren". En uggla har 14 halskotor mot människans 7. Därför kan den vrida på huvudet så huvudlöst bra.

Bert Bodin sa...

@ thord wiman

Vi har den relativt regelbundet på tomten. Se här, till exempel.
Men den har aldrig varit så nära som den här kvällen.

Har försökt lyssna, men inte hört något läte ännu.