.. med NATO?
Jag måste säga att jag är rätt kluven i frågan. Vad kommer en anslutning att ge oss? Vad kommer en anslutning kräva av oss?
Sverige har varit "neutralt" under lång tid. Vi har haft fred i hundratals år. Det är förstås positivt. Men omvärlden förändras på gott och ont. Just nu på den onda sidan.
Ryssen har vi alltid sett lite misstänksamt mot. En diktatur (som kallar sig demokrati), där folk mer eller mindre hjärntvättas. Att Sovjet sprack en gång, var en stor positiv händelse, men det verkar inte vara något som den nuvarande ledningen uppskattar. Nu känns det verkligen som att Putin vill ha tillbaka det gamla väldet. Till vilken nytta, undrar man, när man ser hur han bombar sönder Ukraina.
Vad händer då om vi ansluter oss till NATO tillsammans med Finland. Då kommer Putin att känna sig hotad, förstås. Kanske blir han aggressiv, när han får en lång gräns mot försvarspakten. Kanske vill han göra något åt det.
Vilken hjälp skulle vi kunna påräkna om ryssen kommer? Ja, det finns ju ett informellt samarbete med Natoländerna. De övar gärna i Norge. Och vi har alltemellanåt amerikanska soldater här i stan, så vad ska man tro?
Samtidigt är jag inte helt förtjust i USA. Visserligen en demokrati (säger de), men lite "konstig" på flera sätt. Vad händer om Trump kommer tillbaka till presidentposten. Något som han uppenbarligen siktar på. Om vi blir ett Natoland, blir han då vår verklige överbefälhavare. Hur känns det? Lägg därtill att vi kanske blir ombedda att delta i andra aktioner runt om i världen. Kanske vill USA etablera baser här. Eller kärnvapen. Jo, jag vet att Norge förhandlat bort de där sakerna, så det kanske finns en lösning.
Ja, sådär kan man hålla på och fundera fram och tillbaka, och jag är lite rädd för att vi tar ett för snabbt beslut beroende på läget i vår världsdel.
Samtidigt ska ju inte Putin bestämma över hur vi ska ha det i vårt land. Vi bestämmer själva.
Men ...
*****
14 kommentarer:
Sådär kan man hålla på och fundera fram och tillbaka förstås. Det är normalt och vettigt och ”svenskt” att inte förhasta sig och ”analysera”. Problemet är att vi faktiskt inte har tid. För det första är vi inte neutrala längre utan ”alliansfria”. För det andra har vi inte en chans att klara oss ensamma om den ryska björnen återigen slår till. Vi har varken vana, resurser eller full beredskap - det är lika illa som när Per Albin på fyrtiotalet lurade i oss att ”Sveriges beredskap är god”. Och vi egentligen bara räddades av våra transit-tåg och Görings förälske i sin svenska Karin.
Vi har inte varit i krig på över 200 år och vet inte ens vad det innebär i praktiken. Vi är inte Ukraina och har inte ukrainsk erfarenhet av lågintensivt krig sen många år. Jag bodde förut på en skärgårdsö nära min nuvarande stad som totalt brändes ner av ryssarna 1792. Staden Norrtälje ödelades till grunden med samma metoder som du idag ser i Mariuopol. Inte ett hus fanns kvar. Men det finns bara kvar som anekdoter utan verklig erfarenhet.
Jag har bott och levt i ett efterkrigs-europa i omgångar. Nu senast i elva år i ett Frankrike som varit i krig i omgångarså länge att också nuvarande generationer vet vad det innebär att se kulhålen i de gamla byggnaderna och lägga blommor på krigsmonumenten med farfarsfars namn.
Vi har inte tid att tänka efter längre. Vi har inte resurser, vi har ingen vana. Ingen är ens ”preppad” när jag frågar och svarar lite raljant. Vi har inte en chans att klara oss - vi har inte ens längre en värnplikt.
Bra eller dåligt med NATO. Det finns inget alternativ. Det är för allvarligt nu!
@ Monet
Men det kommer med all sannolikhet att provocera. Bara vi är beredda på det, så ...
Instämmer i varje ord i Monets kommentar. Sen vet ingen något om framtiden men att stå totalt utan någon gemenskap eller skydd går inte i dagens krigiska värld och så har ju alla andra länder tänkt också och ville nu bli en enhet som det fruktansvärt drabbade landet önskade.
Är lite för många naiva i detta land och inbillade trygga mot allt. Bara att ropa så kommer någon ...
Helt enig med Bert Bodin. Jag är tveksam till Nato av precis samma anledningar som uttrycks i inlägget. Ingenting är självklart annat än att jag precis som alla andra får finna mig i det som våra styrande beslutar och hoppas att det är klokt och genomtänkt.
@ Gunnel
Vi får bara hoppas på att de vet vad de gör.
Du ser ju nu hur fort det går. Finlands statsminister är här och har möte med vår egen. Det är otvetydigt att de går med. Utan Sverige blir det svårt för båda länderna. Hörde nyss en finkandssvensk politiker säga: Från att ha varit emot NATO tvärvände jag den 24 februari. Hela fundamentet för den vänskapliga relation vi haft med Ryssland försvann direkt. Botten gick ur och vi har nu en annan verklighet att förhålla oss till. I Finland har vi varit med exakt om det här - ett aggressionskrig från Ryssland och ett fruktansvärt vinterkrig vi alla minns. Utan samverkan med andra klarar vi oss inte. På nolltid har opinionen svängt i Finland och det går fort i Sverige nu också.
Jag upprepar igen: Vi behöver alla förstå samma sak och lika snabbt som Finland. Som ett av få länder i modern tid har vi inte varit i krig. Vi har ingen erfarenhet, inga minnen att hänga upp våra beslut på, det finns ingen försvarstradition och vi har dessutom ett mer eller mindre totalt nedrustat försvar och mycket få soldater. Trots vad man försöker säga oss. Det finns inte ens några beredskapslager kvar så på samma sätt som under pandemin, kommer vi att stå där utan resurser. (Finland visste).
Ryssland har redan höjt tonen och varnar för ”säkerhetspolitiska motåtgärder” och anklagar Linde för propaganda. De kommer att mullra och skrämmas och hota. Men vad har vi för val Bert? Sitta still i båten och huka? Och vara öppet mål, förlitande oss på några bilaterala överenskommelser? Det här är ett val mellan pest och kolera och det är klart att vi måste förlita oss på att våra folkvalda gör det bästa av situationen. Det kan i det här läget bara betyda NATO som jag förstår det. Bara att hoppas att det går fort. Trump är det minsta problemet just nu!
Ja, bara av den anledningen att vi inte får /bör provocera Putin/Ryssland, gör att jag gärna önskar ett medlemskap i Nato. Men det är inte det mest väsentliga för mig, nej, det detta att jag skäms om vi står utanför och ÄNDÅ på något vis räknar med hjälp av medlemmarna i Nato.
För mig är det att åka snålskjuts; att inte vara solidarisk.
Och ja, det finns aspekter som är knepiga med ett medlemskap, men jag ser ännu fler om vi inte är med, allra helst om Finland går med.
Och om vi nu bestämmer oss för ett klart nej, då tycker jag inte att vi ska ropa på hjälp heller. Så känner jag det.
Har också vacklat i den här frågan. Främst för att vapen, kärnvapen och upprustning är nåt inte ett enda land på jorden borde hålla på med! Inte prioritera, inte lägga pengar på osv.
Frågan om att försöka hejda den globala uppvärmningen är ju en överlevnadsfråga för oss allihop. Det är det vi borde samlas kring. Men jag inser att det väl är naivt att hävda den ståndpunkten nu när vi har en galning som dödar och förstör hejvilt i ett europeiskt land.
Så... mycket motvilligt är jag för Nato.
@ Elisabet
Det ligger mycket i ditt resonemang.
Men vad jag inte visste var att det finns någon sorts försvarsöverenskommelse inom EU också. Vad den innebär vet jag inte i detalj.
Jag lutar nog åt NATO också. Men känner mig lite tveksam ändå.
@ Gabrielle
Motvilligt, var ordet.
Synd bara att, som du skriver, annat nödvändigt arbete sätts på paus på grund av läget.
Att INTE gå med i Nato är ju att ge efter för Putin. Hans aggressiva göranden och låtanden kommer att driva ALLA länder i armarna på Nato.
Att kalla sig alliansfri är på många sätt ett fegt ställningstagande. Typiskt svenskt velande.
Tycker om ditt kloka resonemang @elisabeth
@ Anta Snaque
Jo - egentligen skulle man ju vilja mopsa upp sig ordentligt.
Men det är ju ingen oskyldig lek.
Helt rätt,Anta Snaque! Går Finland med,vilket jag inte tvivlar på, ska vi naturligtvis följa med..Alliansfri,att vara neutral...Oj,vad neutrala vi ska vara när "någon" skjuter skallen av oss...Det är andra tider nu i världen...
Skicka en kommentar