På dagens runda passerade vi två gamla bekanta. De två rönnarna som trots att de står så nära varandra uppträder helt olika, när hösten närmar sig.
Den ena får snabbt höstfärger. Den andra vägrar.
Jag brukar försöka följa skeendet genom hösten, och har samlat på mig information i flera år. Nu får vi se om de följer samma schema i år.
------
Men vi mötte även nya bekanta. Ja, inte för att jag träffat just dessa förut, tror jag, men jag känner igen arten.
Det var rätt lustigt, för först såg jag mamma storskrake simmandes ensam på den stilla vattenytan. Kände också empati för hur ensam den måste känna sig. Dyka och söka mat - sååå tråkigt.
När vi hade gått en bit längre dök hon upp igen. Och sekunderna efter ploppade hela barnaskaran upp ur djupet. Så hon har sällskap.
Det känns bra.
*****
6 kommentarer:
Intressant med rönnarna!
Där ser man, träd är också personligheter!
Men fågelbarnaskaran - har hon ruvat på alla de där äggen...?
@ Mari
Kul att följa dem.
@Annika B
Inte helt säkert. En del sjöfåglar hjälper varandra med barnpassning.
Barnpassning,haha...Heter STÖLD...Vi hade stuga i skärgården i 20 år...Såg varje sommar hur dom stal ungar av varann...Den hona som lockade högst,fick med sej ungar från "grannen"...En sommar blödde mitt hjärta,en unge blev efter hela tiden,dom lämnade honom...Flocken simmade iväg...Såg att den for mot stranden längre bort...Iväg dit,,men,hittade aldrig ungen...Hjälpte till att föda upp en måsunge,sommarn före...När vi kom ut på morgonen,sprang den fram,pickade på fötterna,och undrade var frukosten var...Hade en Cocker spaniel på den tiden,han satt och tittade på mej,när måsen smorde kråset med det vi serverade... Jaha,där for min frukost...Lugn,,räckte till min hund också...
@ELIZA
Tack för den historien.
Men ang. barnpassning, så gäller väl det även stulna barn? 😇🥴
Skicka en kommentar